Ett förkylt barn har lämnats till mig.
Näsan rinner och hostan hostas.
Vi ligger nerbäddade i soffan och tittar på Micke & Molle och kramas lite.
En sjukling till en annan.
Hon är hemma igen, min skatt.
Jag har tappat min röst. Men jag hittar den snart igen. Håll ut!
Nu ska jag till Louie Louie för en avokadomacka och fotografering.
//Bakistjejen som bara har sovit sammanlagt 4 timmar (och nu är klockan 14!).
Klänning för morgondagens firande - check!
Klänning för Ladies Night -check!
Huvudbonad -check!
Hatt till Stina - check!
Plottershopping - check!
Kaffe på Louie Louie - check!
Russellnärhet - check!
Att knata söder runt en kylig höstkväll.
Att ta ett par öl på stammishaket.
Att dricka skumpa i soffan en tisdagskväll.
Att sitta tätt intill och se en av favoritfilmerna (Natural Born Killers).
Att få massage.
Att somna med huvudet på bröstet av någon man tycker om.
Hanna ogillar att vara så trött och hängig att man idag missar en livs levande William Fitzsimmons (det var då ett jävla tjat!), men tycker kanske att det kan vara en fis i rymden jämförelsevis.
Nämn något som gjorde dig glad igår.
Helenas brakfylla fick mig att garva så jag nästan trilla av pinn.
Dessutom fick all kärlek mig rätt glad.
Vad gjorde du klockan 8 imorse?
Åt knäckebröd med ost och tomat på jobbet. Och drack min fjärde kopp kaffe. Och berättade förmodligen om Helenas brakfylla för kollegorna.
Vad gjorde du för 15 minuter sen?
Sjöng lite Jimmy Eat World högt och funderade över livet i stort.
Det sista du sa högt?
Hej då Musse!
Det senaste någon sa till dig?
Hej då Hanna!
Vad var det senaste du åt?
Dumlekola. Eller ett päron förresten!
Vad var det senaste du köpte?
Kaffe.
Vad är det för väder hos dig just nu?
Mörkt, blåsigt och förbannat deprimerande.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Attraktion ja, men kärlek nej.
Favoritklädsel?
Naken?
Favoritlåt just nu?
Jag hatar att tjata, men After Afterall eller Further from You.
Vad ser du om du tittar till höger?
Ett stökigt hem.
Vad gör dig glad just nu?
Russell (ja, han har ett helt namn nu, inte bara en bokstav).
Humör just nu?
Trött. Och uttråkad. Och lite hängig..
Favoritgodis?
Choklad. Alltid.
Kläder just nu?
Svarta leggings, vit tröja, grå kofta, raggsockor.
Morgon eller nattmänniska?
Som sagt - en heladagenmänniska.
Längtar efter mest just nu?
Att få skeda.
Man firar att det andra hemmet fyller 1 år. På en söndag. Stillsamt. Till en början.
Sen blir nån för full, en annan blir av med två mobiler (och varför man ens äger två mobiler vet jag inte) och de andra kan inte få nog av varandra.
Man håller handen i ett kallt Stockholm på väg mot tunnelbanan. Tar farväl av varandra och funderar lite över varför man gör det när man egentligen kan spendera natten tillsammans.
Dagen därpå vaknar man med en hjärna som känns som honung och ett hjärta som bultar hårt. Man släpar fötterna efter sig till arbetet med magen full av kaffe, treo och resorb. Man nynnar på William Fitzsimmons (det är mycket av den sorten just nu) och känner att man svävar utanför sin egen kropp.
Träden har blåsts nakna under natten och fingrarna fryser till is under den korta promenaden. Luften är frisk och man andas djupt genom näsan. Så att det nästan gör ont.
Man gillar läget.
Jag outar honom, men ingen verkade rycka på axlarna.
Och jag faller för honom. Rejält.
Förmodligen en av världens härligaste människor.
När jag var i London så köpte jag den mest fantastiska tvålen i världshistorien. Den är så skönt mjukgörande och den luktar tamejfan så gott att jag inte vill göra annat än att tvåla in mig hela dagarna. Men nu ångrar jag att jag inte köpte en jävla massa mer produkter, eftersom Soap & Glory inte finns i Sverige. Såklart.
Så om nån ska till England inom den närmsta framtiden så får den gärna höra av sig till mig, så ska den få en shoppinglista som heter duga.
Soap & Glory.
DAGENS VILL HA: Mindre huvudvärk, mer ömhet.
DAGENS KLÄDSEL: Jeans, svart linne, grå kofta.
DAGENS SMINK: Mascara.
DAGENS FRISYR: Rödare än vanligt, men samma uppsättning som vanligt.
DAGENS HÄNDELSE: Förmodligen när jag ramlade i trappan från tunnelbanan med barnvagnen i handen. Ingen större skada på varken barnet eller mig.
DAGENS LÅT: After Afterall med William Fitzsimmons. Hjärtat brister ju fan för mindre..
DAGENS PLANER: Planerna för dagen är slut. Nu är det ett glas cola och en cigg som väntar innan tandborstning och sovning.
DAGENS SAKNAD: R. Även om han nyss var nära..
DAGENS DUMMASTE: När jag halkade?
DAGENS DROG: Små, lätta pussar.
DAGENS KRAM: När Una kramade mig och sa att hon älskade mig.
DAGENS PUSS: Idag har jag för en gång skull blivit bortskämd med pussar från både höger och vänster, så det blir svårt att välja.
DAGENS KÖP: Inget. Men jag borde ha köpt mjölk.
DAGENS GODIS: Kexchoklad.
DAGENS HUMÖR: Lugn och harmonisk.
Att lyssna på musiken nedan och inte kunna skriva om allt känns kluvet..
Jag vill ju inget annat än att skriva om hans tjocka ögonfransar.
Hans mjuka läppar.
Gropen i hans haka.
Hans trygga, varma famn.
Hans röst.
Hans leende.
Men jag borde inte. Inte än.
Det enda jag kan säga är PIRRET!
Musiktips via Andy (världens bästa fd granne).
William Fitzsimmons
som för övrigt spelar på Södra Teatern på onsdag.
Ohyggligt vacker hångelmusik.
Una har lärt sig att skriva både UNA och MAMMA på datorn. Utan problem. Hon kunde det i stort sett innan vi började träna på andra ord. Jag är så jävla stolt. Min unge är bäst!
Mitt barn låter mig inte göra nånting utan henne utan att bli protestig och trotsig och kastar saker/skriker det högsta hon kan. Vi har bråkat mer denna veckan än nån annan vecka.
Vi har pysslat med både en Nalle Puh-bok och en Barbie-bok. Sånt roar vi oss med om dagarna.
Igår sjöng vi så fint att grannarna bankade i väggarna.
Idag ska vi till Stina, Elsa och Bruno och käka middag/leka. Fast först ska vi playdejta med Karen och Izabella.
Imorgon åker Una ifrån mig tidigt för att gå på dop. Då ska jag läsa "Komma till Tals, flerspråkiga barn i förskolan" inför Språkutbildningen på måndag.
Sen ska jag träffa R.
Ja Pirret-killen.
Dessutom firar Lilla Hotellbaren 1 år, så det är inte omöjligt att ni hittar mig där nångång under kvällen.
Som vanligt när jag har Una så skriver jag inte så mycket.
Ni får leva med det.
Men det går framåt. Eller bakåt, beroende på hur man ser det.
Mitt liv alltså..
Eller, vi kan sammanfatta det med denna.
Minns ni Unas kusin som föddes för ett tag sen? Som jag inte kunde få träffa eftersom det blev för mycket folk?
Nä, jag har fortfarande inte träffat honom, men på söndag ska han döpas.
Men nej, jag gissar att det blir för mycket folk i kyrkan om jag kommer för jag har inte fått nån inbjudan. Jag gillar familjebanden..
Tur för dom att jag är en så snäll mamma, för annars kanske jag inte hade släppt iväg Una så tidigt till deras tillställning på MIN söndag. Men det gör jag, för jag bryr mig om familjen.
Ja, jag är bitter och tjurskallig, men nu har det snarare gått över till att bli arg istället för ledsen.
Nåja, SKITSAMMA!
Eftersom jag har hela söndagen ledig och inte ska steppa omkring i klackskor i en sjabbig kyrklokal med ljusblå dukar och ballonger och vara onödigt trevlig mot människor som inte gillar mig, så har jag andra planer.
Eller, jag fick mig andra planer. Och där har vi pirret som jag pratat om tidigare..
När man får ett sms med förfrågan om kaka och film en söndagkväll, så kan man faktiskt inte annat än att acceptera. Och längta. Och känna pirret.
Pirret! Pirret!
Att inte veta vad som väntar. Att faktiskt veta vad som väntar.
Väntan.
Och pirret.
Igår fick jag hem ett paket med lite prylar som jag hade beställt. Dock hade koftan, som jag sett fram emot, bytt skepnad och blivit ett par ordentligt asfula linnebrallor. What the fuck? Jag ringde upp och dom skulle geeeenast skicka koftan. Puh!
Jag tvättade sängkläderna som luktade starkt och som omedelbart ville ta livet av både mig och mitt barn. Men dom var fina. Och färgglada.
En annan kofta var stor och hösthärlig. Och sen lär jag mig aldrig att jag egentligen är mindre än vad jag tror, så jeansen var lite stora, men på just den modellen funkar det bra ändå.
Jag har hela huvudet fullt av saker, men vet inte vad jag ska/kan/bör skriva om. Känslor till höger och vänster och jag vet inte så mycket om nånting än.
Det jag kan säga är att jag ser fram emot lite förändringar i mitt liv, på gott och ont. Och vad det är för förändring kan ingen riktigt veta än, allra minst jag.
Helgen har varit all about fyllan. Både den trevliga och dagenefterfyllanfrånhelvetet. Det känns som om jag har festat för en hela armé och det har ju varit fint på sätt och vis.
Inte nog med att helgen har spenderats med de bästa av vänner, utan jag känner mig förälskad i varenda jävel jag möter.
Som om detta inte vore nog så kommer Una hem idag!
Jag har inte dött ännu och huvudet känns mycket bättre.
Jag ska tillbaka till jobbet imorgon och jag läääängtar. Jag längtar efter att prata med någon som svarar (mina blommor är jävligt tysta, jag är motsatsen). Jag längtar efter att se nånting annat än täcket, teven, dataskärmen och tvättmaskinen (för sjuk för att jobba, för frisk för att ligga still).
Så ja, jag längtar efter att få gå till jobbet och se/höra mina fina ungar och mina kära kollegor.
Och sen är det helg. Jaha.. Vafan!
Jag vaknar 07.51, exakt samma tid som i både tisdags och i onsdags. Min inbyggda väckarklocka.
Huvudet bultar fortfarande, men snoret tycks inte ha pluggat igen hela ansiktet som alla andra mornar och jag känner mig genast lite friskare.
Jag vänder mig om och det känns, helt ärligt, som om huvudet var på väg att ramla av. Som om hjärnan sipprade ut lite genom örat och landade på kudden. Min första tanke är att jag har fått hjärnhinneinflammation. Jaha.. Nu har jag det också.. Men det går ju inte. Jag har planer, jag kan inte fortsätta att vara sjuk! Fan också, hjärnhinneinflammation..
Efter att jag vant mig vid tanken av att hela hjärnan är svullen och förkyld så reser jag mig upp och på vägen till toaletten så sjunger jag HÖGT på "Vi fortsätter spela rock'n'roll men vi håller på att dö". Vad fan är det?
Aja, jag dör i min hjärnhinneinflammation och jag dör lycklig.
Ensam, men rock'n'rollande och lycklig.
Även Sudden tipsade om musik idag, och jag fortsätter att tipsa folks tips vidare.
Tips, tips, tips.
För ett tag sen så tipsade Misha mig om en skiva som han visste att jag skulle gilla. Jag har inte tagit mig för att lyssna på den förrän nu, konstigt nog, eftersom det är Juliette Lewis som jag gillar som tusan. Den skivan finns HÄR för er (som har spotify) att lyssna på. Helt makalös!
Särskilt gillar jag Romeo, Ghosts och Uh Huh.
Och idag hade Bondhustrun hostat upp en snajdig video på facebook och jag blev glad i hela skivan. En jädrigt bra festskiva. Den finns HÄR.
Jag ringde Fortum för att informera dom om att jag har skaffat en tvättmaskin, eftersom dom gör såna där härliga avstämningar i slutet på varje år och förra året fick jag en saftig räkning lagom till jul. Det visade sig att dom redan hade installerat nån elbox eller vad tusan det hette, som läste av exakt hur mycket el jag förbrukar varje månad.
Det roliga med detta samtalet var att jag fick sitta i telefonkö en stund och PRECIS när dom svarar, så sätter jag i halsen (jag sätter ju aldrig i halsen) och hostar frenetiskt en bra stund innan vi kan starta vårat samtal.
Det kändes fint.
Jag har uppenbarligen inte pratat med någon på alldeles för många timmar.
När jag och Misha var i göra-slut-stadiet så sa vi att vi ville bli som Christine och Richard. Och med det menade vi att vi ville fortsätta att vara bästa vänner och fortsätta att ta hand om varandra och stötta varandra. Att vi skulle ha en lättsam och härlig relation till varandra.
Men lite anade jag att vi verkligen, verkligen skulle bli som dom.
På riktigt.
Att Misha fick en New Christine, som är vacker som en dag och underbar på alla sätt och vis.
Och att jag sitter hemma med mina vänner, dricker alkohol, är lätt hypokondrisk och letar gött material i allt som går på tre ben.
Jag ÄR Old Christine.
Nåväl, vi har iallafall en fin relation till varandra. Det är ju bra.
Barnbidraget kommer och räddar en fattig mamma i nöd.
Det blir fancy middag a la grillen. Sen festar jag till det med lite chips och ännu mer cola.
Detta avnjuts såklart i soffan, under täcket till repriserna av
Project runway, Hell's Kitchen, Christine och Vänner.
Nästan som vilken dag som helst.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så har Una lärt sig att bemästra systemkameran.
Här är en av favoritbilderna som hon tog på mig och Pingu.
I vanliga fall så brukar jag ha så mycket att göra att jag knappt har en sekund över för att stanna upp och skänka Una så många tankar under dagen.
Nu är jag hemma och är sjuk och det enda jag tänker på är vad hon gör, hur hon mår, vad hon har på sig, vad hon säger, hur hon ritar sina fina gubbar med ögonfransar och hur hon leker.
Den som sa att det skulle bli bättre med tiden ljög.
Jag och Una kånkade in hos hennes pappa med väskor och påsar av nybakta tekakor och hemmagjord müsli. Sen drack vi lite kaffe/juice, lekte med trolldegen som jag gjort kvällen innan och pysslade lite i Villa Villekulla-dockhuset.
Jag sa att jag måste gå hem. Hon pussade och kramade mig och sa att hon älskade mig. Jag fick svälja hårt för att inte börja gråta.
Sen tog jag på mig skorna och la handen på dörrhandtaget.
Hon ropade efter mig, hoppade upp i min famn och började gråta.
Ute var det ruggigt och kallt och mörka moln hängde över mig. Jag strosade hem med en cigarett i handen, samtidigt som jag kände lukten av de blöta löven. Pressade tillbaka tårarna.
Satte nyckeln i min röda dörr, meckade en stund. Fick trycka till den innan den låstes upp.
Tog av mig skorna och började gråta.
Idag är jag sjuk. Inte bara av längtan och saknad, utan också av en förbannad förkylning.
Som att strö salt i såren..
- Det är fredag.
- Mamma har tagit examen och kan nu även titulera sig rektor.
- Det är fredag.
- Lillebror + Bodil + Storasyster + Bobo är på väg hit as we speak.
- Det är fredag.
- Imorgon är det lördag.
- Det är fredag.
Idag blir jag glad av denna låten och av det faktum att min dotter har lärt sig att bemästra även systemkameran. Hon är ju faktiskt inte ens 3 år, men orkar bära, snurra, trycka - OCH tar fenomenala porträtt av sin ömma moder när denne spexar genom att stoppa in Pingus arm (vinge?) i näsan.
Oftast är det alldeles, alldeles ljuvligt.
Andra dagar är hon världens trotsigaste + att hon inte har sovit middag på förskolan = inte särskilt ljuvligt alls.
(jag är såhär nära att banka huvudet i väggen)
